Våren har bjudit på två vandringar, en längs Hörbyån och en längs Höörsån. Uppslutningen var god och så var också stämningen vid de två tillfällena som arrangerades av Ringsjöns vattenråd i samarbete med Höörs och Hörbys kommuner samt Naturskyddsföreningen.

Vandringen längs Hörbyån

De 2 maj hölls den första av de två vandringarna. Då samlades ett drygt 30-tal förväntansfulla vandrare vid Ica-parkeringen för att påbörja vandringen längs Hörbyån. Richard Nilsson inledde med att berätta om tanken med vandringen och om Ringsjöns vattenråds arbete.

Hörbyåns historia sedan 1907

Mikael Ulvholt, kommunekolog i Hörby kommun, tog till orda och berättade om hur åns sträckning har förändrats och hur människans påverkan på ån har ökat under åren.

Ett vattendrag som själv styr sin porlande väg mot källan har ofta ett naturligt slingrande (så kallad meandrande) lopp. Mycket av ån har ett rätats ut, vilket beror på att ån historiskt har grävts om och dikats ut. Utdikningarna har ofta genomförts för att få torrare marker intill ån och på så vis förbättra möjligheterna till odling.

Uträtningen av ån bidrar till ett ökat vattenflöde som i sin tur ökar tillflödet av sediment och närsalter till Ringsjön. Detta eftersom de inte finns platser i ån där det naturligt kan sedimenteras, något som Mikael poängterade vikten av.    

Historiska kartor 1907-1989

Kartbilderna visar åns sträckning från 1907 fram till 1989. Bilden från 1939 med förslag till åns nya sträckning stämmer mer eller mindre ihop med hur sträckningen ser ut idag. Den blå punkten är en referenspunkt som har samma position på alla kartbilderna nedan. De röda ringarna är referensområde som man kan se även idag. Ringen till vänster är en gård och ringen till höger en träddunge.

Efter Mikaels dragning var det dags för, sötvattensforskare, Lena Vought som delade med sig av sin kunskap om åns djur -och växtliv och hur dagvatten påverkar livsmiljön i- och kring ån.  

Under vandringen gjordes ett flertal stopp där Mikael berättade om platsernas historia, nutid och tänkta framtid. Lena beskrev djur- och växtlivets förutsättningar i de skiftande miljöerna. 

När vi kom fram till vandringens mål var det dags för grillning och håvning. Håvar samt kartor som hjälper till att artbestämma håvningsfynden togs fram.

Vandringen längs Höörsån

Ett femtiotal barn och vuxna deltog i vandringen längs med Höörsån.

Även Höörsån har dikats ut

Utdikningarna utfördes av markägare för att få torrare marker intill ån och på så vis förbättra möjligheterna till odling. Arbetet med att ändra ån sträckning har skett i flera omgångar mellan mitten av 1800-talet och 1930-talet, kanske även senare.

Genom åren har marken sedan sjunkit, eftersom organiskt material bryts ner när marken torkar och syresätts. På vissa platser har markytan sjunkit över en meter, så nu är marken runt ån fuktig igen.

Höörsåns numera raka sträckning orsakar tyvärr problem, som att vattnet i ån rinner snabbare och drar med sig sediment och näringsämnen som hamnar i Ringsjön.

Markägare som är intresserade av att återställa Höörsåns naturliga lopp (det vill säga göra en återmeandring) på sin mark får gärna höra av sig till oss på Ringsjöns vattenråd.

Även vid detta tillfälle berättade Lena Vought om livet i ån.

Träd för skugga, mat och skydd
Träd spelar en viktig roll för vattendrag som Höörsån och Hörbyån. Träden skuggar ån, vilket gör temperaturen svalare. Öringen är ett exempel på en fisk som trivs i en svalare vattentemperatur.

När trädens löv hamnar i vattnet, äts löven av insekter, maskar och bottenlevande kryp i vattnet. Krypen äts sedan av fiskarna.

Även trädets rötter är viktiga, de skyddar åns kanter så att de inte eroderar och rasar ner i ån. Trädrötterna erbjuder också skydd till små fiskar och kryp som lever i ån.

Fisken i Höörsån

Det finns flera arter av fiskar i ån. Tidigare fanns fördämningar som hindrade vandrande fiskar att röra sig upp och ner längs ån, men dessa hinder är sedan länge borttagna. Höörs mölla och Brännemölla har vandringsvägar runt dammen, så att fisken kan komma förbi.

Hösten 2009 utförde en konsult, på uppdrag av Höörs kommun, elfiske på tre platser i Höörsån. Syftet var att utvärdera de nyanlagda fiskvägarna förbi Höörs mölla och Brännemölla. Vid fisket fångades öring, nejonöga, gädda, signalkräfta, mört och abborre.

Även ål, lake och sutare håller till i ån.

Så mår Höörsån

Ån renare än förr, men den kan bli ännu renare. Ån är inte optimal för dess invånare, framför allt då det naturliga vattenflödet har ändrats och mångfalden påverkats negativt av dikningarna. Kanske skulle fiskarna i ån vara större och fler om Höörsån aldrig dikats.

Även ål, lake och sutare håller till i ån.